Nu har jag bytt till
BLOGG.SE och glömmer
NATTSTAD.SE Ni som följt min andra blogg vet ju massor om mig. Men för er nya l
äsare så kan det va lite kul att veta nått om mig..
Mitt namn är då Felicia Viberg. ( Eller det jag är känd för, MISSWHEELCHAIR ). Jag är 13 år gammal och bor i en liten stad som heter Katrineholm..
Det finns inte mycke som är så speciellt med mig. Vrf jag bloggar och vrf jag kallas Misswheelchair är för jag sitter i rullstol pga en bilolycka 2008. Och ni som inte vet vad som hände, ja nu har ni att läsa !
2008 var jag med i en bilolycka,lite utanför vingåker.
Jag och Michelle hade vart på hundklubben en helt
vanlig och solig dag,nån dag innan modsommar bara!
Så vi hade hyrt en stuga lite utanför vingåker,
och efter hundklubben skulle vi ut dit,för
mamma och hennes gamla kille va där!
Min systr övningskörde ( Zabina )
så hon och hennes ritiga pappa kom
och hämtade oss,det va inte meningen
att hon skulle köra,eftersom man igenkligen
inte får,men vet inte vrf det blev så?
Så vi satte oss i bilen och åkte iväg,allt va as bra,
Michelle och jag hade skrattat hela dagen och hade
längtat tills den här dagen! Det a ju sommar lov
så vi trodde att det skulle
bli världens bästa sommar lov!
När vi hade åkt en bit så körde vi på en väg som mamma
hade sagt till Classe(Zabinas pappa) att vi inte skulle åka,
och att Zabina inte skulle köra! Men så blev det iaf..
Sen när det inte var långt kvar så var det en rak sträcka och
en kurva lite längre fram,från kurvan ser vi en bil komma
i full fart mot oss,på våran sida!
Zabina blinkar och tutar att han ska flytta på sog och hon
bromsar in,men han forsätter köra och snabbt,så vi fick
svänga av och ner i ett dike,bilder får på nått sätt nån kraft
så vi flyger upp på en sten mur och in i ett träd.
Zabina slog i huve i ratten,Michelle i huve i framsätet,
jag flög fram så Chlasse kunde se mig och tillbaka till
baksätet igen,jag hade bara midjebälte för jag satt i mitten.
Jag vaknade till av att jag hängde på Classes rygg ,
för han tyckte det började luckta bensin och trodde att
bilden skulle börja brinna. Så jag hängde på nått sätt
på hans rygg,sen blev allt svart. Jag vaknade till igen
ute på gräsmattan av att Michelle skrek,Jag kunde känna
hur jag blödde i munnen och näsan och hade svårt att andas,
det blev inte bättre för att Michelle skrek,men vad kunde jag göra?
Svimmade till nån gång igen och aknade när jag hörde
abulanserna komma till olyckslpatsen där vi låg,
När dom bar upp mig på boren svimmade jag till igen,
men vaknade i ambulansen och frågade en av dom : Kommer jag dö?
Mamma hörde hur ambulanserna körde förbi och hon satt fast där
vid stugan,för vi hade ingen bil då och hon och hennes gamla kille
fick körning ut dit,Så hon visste att jag åkte i en av dom ambulanserna
men hon kunde inte göra nått.Jag fick åka till eskelstuna först och
sen i helikopter till upppsala.
Jag hade brutit ryggen,del av tarmen och kropspulsården.
Jag fick operesar jag vet inte riktigt hur många gånger,men mer än 2,
för först fick dom inte igen min mage när dom skulle sy..
men andra dagen fick dom de! Så jag har ett stort err
mitt på magen,och ett stort mitt på ryggen .
Vi fick ligga på sjukhus i ett helt sommar lov,
När dom skulle ta ur andnings grejen som hjälpte mig att andas så var Zabina med,
för då mådde hon bättre,så kommer jag ihåg hur hon sätt där
vis kanten och sa : kom igen Felicia,andas , jag vet att du klarar det, snälla kämpa på nu!
Och utan hennes hjälp efter allting gått igenom hade jag inte vart här idag.
Och efter det har jag blivit mobbad,ryckten om olyckan osv..
Livet kan va hårt, men låt det rulla på ~
felicia <3