Alla odds emot oss

Hej på er, hur är läget? 

Long time no see! Det har varit fullt upp här hemma den senaste månaden med skola, jobb och myndigheter. I min blogg brukar jag dela med mig av personlig information men just denna bit som jag kommer prata om idag har jag aldrig skrivit om så djupt. Det är väldigt mycket negativitet runt mig just nu känns det som och jag får kämpa mycket mot myndigheter för att jag ska få den hjälp jag behöver.  Min boendesituation går ut över allting annat i mitt liv och jag märker själv efter 3 år hur destruktivt det är. 

Samtidigt som jag jobbade som röstmottagare här i stan så gick jag i skolan och det var verkligen kul! Det var som att få känna på " vuxen livet " lite, på ett annat sätt än att skriva på papper och behöva ta alla viktiga saker i egna händer. Självklart har jag min familj som hjälper mig med detta, även om jag inte hade bott hemma med mamma. Det stora problemet i detta är att jag behöver hjälpen av min mamma för att komma in och ut ur mitt egna hem. Jag har schema att gå efter när jag är i skolan eller jobbar, men att kanske spontant vilja gå till bibblan eller träffa en kompis? Min mamma måste alltid vara hemma och tillgänglig för att kunna hjälpa mig in, hon kan alltså inte börja jobba. Detta går i en ond cirkel som har hållit på i över 3 år nu. 

(null)

Min underbara mamma som har fått kämpat mot myndigheter för hennes dotters skull, jag kommer aldrig kunna tacka henne tillräckligt, och jag vill såklart att hon ska ha det bra, kunna jobba och leva sitt liv! 
Mamma har fått nog nu och hörde av sig till Katrineholms Kuriren som skrev en artikel om just detta, att vi inte får någon anpassning. Med lite press på sig så hoppas vi på att myndigheterna och de ansvariga ska öka takten och kanske ge oss några svar. 

Jag blir så ledsen på grund av allt detta och det känns som att jag inte kan göra mer? Jag står i bostadskö, letar lägenheter på andra håll, försökte överklaga nekandet om anpassningsbeslutet, ska försöka ansöka igen osv osv...  Medans jag och mamma gör allt detta skulle dom se efter om det fanns nån anpassad lägenhet på marknaden som vi kunde ta, så vi isf slipper anpassa här hemma! Det mest skrattretande jag har hört hittills är svaret om att dom inte trodde att jag skulle bo här så länge att det var lönt med anpassning?? BARA DET ATT OM JAG FÅR ANPASSNING HÄR BEHÖVER JAG INTE FLYTTA!  Jag vet inte om folk inte bryr sig eller har bättre saker för sig men jag är riktigt trött på att inte kunna leva själv. 

(null)

Dåligt Mående, Om Mitt Handikapp, Vardags, Åsikter/personligt | anpassning, fast i hemmet, nekad i livet, självständig | | En kommentar |

Uppdatering om ...

Hej på er mina hjärtan ❤ 

Allt bra med er? Med mig är det faktiskt mycket bättre! 
Jag tänkte uppdatera er lite om hur det gick på akuten samt varför jag var där + varför jag fick åka tillbaka. 

I Tisdags hade jag skit ont i mina njurar ( vi chansade på det eftersom dom sitter där jag hade ont ) och tillslut fick jag så ont så jag och Jacob åkte upp till akuten. Det vet ni ju eftersom jag skrev det i inlägget under. Men dagen efter på förmiddagen åkte jag ner till sjukhuset igen för att göra ett ultraljud på njurarna för att se om man hittade nån sten eller liknande. Allting såg fint ut och jag hade inte alls ont på onsdagen efter nån-sorts -spruta jag fick på akuten dagen innan. Allt var frid och fröjd och jag var bara glad över att slippa smärtan i min högra njure. Notera alltså att det bara gjorde ont på HÖGRA sidan! Skit konstigt haha. 

På onsdagen fyllde Jacob 18år så jag följde med honom och hans 2 vänner ut på krogen ( vilket kanske inte var så jätte smart av mig ) men jag drack bara en öl samt en liten drink. Antagligen räckte det eller så var det någonting annat, för på torsdagen när jag kom hem ( efter jag tagit en liten tupplur ) vaknar jag med sån jävla smärta i min VÄNSTRA sida !?! Jag hade så ont så jag grät alltså, jag skämtar verkligen inte! 😫

Som ni också vet så åkte jag och mamma upp till akuten igen och fick träffa en ( enligt mej ) bättre läkare som kände och klämde på magen innan han gav mig en Voltaren-spruta. Den började värka efter kanske 15-20min och på så sätt kunde han utesluta vissa saker, samt efter alla prover sköterskan tog på mig, USCH FYF*N! 😭
Det visade sig iaf troligtvis vara njursten.... Ni som inte vet vad det är så googla på det.. det gör så jäkla ont och man kissar inprincip ut stenar/grus. Som tur är fick jag recept på Voltaten nu så om jag får ont så hjälper den iaf 👍 

Gud hörrni, förlåt för den jätte långa texten men nu vet ni! ❤ 
Imorgon ska jag uppdatera er lite om vad jag gjorde på Jacobs 18års dag ☺️ 


Mobil bloggning, Om Mitt Handikapp, Vardags | akuten, njursten, sjuk | | En kommentar |

Två veckor avklarat

God morgon bloggen! 

I tisdags så åkte jag och mamma iväg till Köping igen för att ta bort mitt gips på fötterna. Det gick jätte bra och jag fick se mina "nya tår", dom är jätte raka och fina hihi. Dock så fick jag ett par riktigt klumpiga och förstora stövlar man ska ha i några veckor när man tar bort gipset. Det kulle kunna få plats två av mina ben till i dom där stövlarna när jag hade på mig dom hahah. 

Vem som helst kunde se att dom var alldeles för stora, men det var de ända dom kunde erbjuda då.. Tur som jag har så har jag en mamma som aldrig ger upp och fixade en tid till Eskilstuna redan på onsdagen för att lämna dom där klumpiga stövlarna och få ett lättare gips. Guuud vad duktig han som gipsade var, nu har jag ett gips som en ballerina/sandal sko som jag kan stödja på och guud vad skönt det är. Jag skulle aldrig ha klarat av att ha dom där stövlarna i 4 veckor till. Jag fick ett psykbryt redan när vi kom hem så.. Är jätte glad att jag fick ett litet gips istället.
 


Om Mitt Handikapp, Vardags | | En kommentar |
Upp