Nattskena
Go kväll! 

Låg precis och skrev ett långt inlägg om det jag kommer att skriva om nu, men precis när jag skulle förhandsgranska så BAM dör min telefon!! Så himla typiskt 😠😠👎 Men okej, here we go again!

Jag var hos tandläkaren för exakt en vecka sedan och satte i 4st gummisnoddar i tänderna, 2st på var sin sida på överkäken. Idag var jag återigen hos tandläkaren och tog bort de 2st som var kvar haha. Istället så satte jag in 2st "metallbitar". I dom här metallbitarna så ska jag sätta i som en " metallbana ". I denna metallbana så sätter jag även fast en mjuk "kudde" som sitter emot nacken. 

Denhär kudden har 2st band som jag sätter i denhär "metallbanan" som sedan spänner åt bakåt så även tänderna spänns bakåt. 

Vad hjälper detta till med då? Jo! När denna metallbana dras tillbaka så gör ju även metall bitarna i mina tänder det och på så sätt kommer mitt överbett dras bakåt lite. Jag vet inte riktigt säkert hur mycket bakåt den kommer dras  men endel tror jag eftersom det hjälper till innan jag sätter på den riktiga tandställningen

Jag ska ha denna nattskena i 6veckor. Efter dessa veckor tror jag att jag får den riktiga tandställningen!! 
Detta kommer ju vara en riktig prusidur nu ett bra tag, men jag tycker verkligen att det är värt det. Jag kommer ju få världens finaste tänder när allt detta är klart! 
Ska man vara fin så får man lida pin😉❤️ 



LÄSFRÅGA & SVAR - Hur olyckan har påverkat mig!
Fråga:
 hej! jag är en 18 årig tjej som nyss har blivit rullstolsbunden och finner väldigt mycket inspiration i din blogg. jag måste bara fråga om du är förlamad i benen och hur påverkade olyckan din kropp? alltså hur är den idag?
 

Svar: 
Hej ! 
Jag är förlamad till en viss del. Jag kan t.e.x inte röra mina fötter överhuvudtaget pga mina nerver. Mina nerver slets ut i bilolyckan jag var med om, ( HÄR kan du läsa om den ) sen dess har jag inte kunnat gå. 
Olyckan har påverkar mig totalt på alla sätt och vis. Den har både påverkat mig psykiskt och fyfiskt. Jag kan inte göra allting som jag kunde innan olyckan och jag mår inte lika bra som innan olyckan. 
Jag har ju t.e.x nedsatt känsel fläckvis på mina ben, kan inte röra fötterna, måste använda mig av kateter när jag ska urinera, kan inte ha på mig vilka skor som helst pga att jag inte får ner fötterna i dom, kan inte ta mig fram själv på t.e.x vintern, når inte allting eftersom när man sitter i rullstol så är man ju rättt kort haha.. Jag kan även tycka att jag blir olikt behandlad människor som kan gå och inte har något handikapp.. Visst, det är jätte bra att folk tar hänsyn och hjälper till, men när det går över gränsen så känner jag mig bara ivägen och vill gömma mig. 
 
Jag har ju dock turen att jag kan ställa mig upp och gå lite ifall jag håller i mig i nånting. Jag är självklart överlycklig över det, men jag behöver ju fortfarande rullstolen dagligen. Kan även erkänna att jag blivit lite bekväm i den och går inte alls lika mycket som jag egentiligen behöver. Ibland vill jag inte gå för att jag skämms så mycket över hur jag går, ibland har jag så ont i mina fötter så jag kan inte gå och ibland kommer latheter fram. 
 
Jag är väldigt lycklig över att jag ens lever eftersom det var en riktigt illa olycka, men iblland kommer det psykiska fram och jag önskar ibland att jag hade dött istället. Det har tagit väldigt mycket på mig och jag äter antidepressiva och sömntabletter för få varva ner och vara lugn. 
Jag är dock inte ledsen hela tiden, men det händer- Jag tror inte att jag hade varit glad om jag inte hade haft min älskade familj,vänner och pojkväm som stöttat mig under alla dessa år.
Jag hade ju aldrig klarat av detta livet om jag inte fått det stödet jag har fått. 
 
De två bilderna högst upp är på mig som jag är idag och dom 3 under är hur jag var och såg ut under olyckan.